Efter en fältresa till Kinas cleantechmaskineri återvänder en grupp riskkapitalister och finansproffs med en obekväm slutsats om försprång, skala och strategi.
Investerare som återvänder från fabriksbesök beskriver en tydlig verklighet: “att se hur stort gapet var på nära håll fick dem att undra hur europeiska och nordamerikanska konkurrenter ens kan överleva.” Kina, “världens största källa till koldioxidutsläpp”, är samtidigt “nu den starkaste motorn som leder planeten mot en koldioxidsnål framtid.” Med en industriapparat som “i tysthet gör ett antal omställningssektorer ogenomträngliga för västerländska startups” drar många slutsatsen att “det är nu ‘game over’” och att “västerländska investerare lever ‘i en bubbla’” om konkurrensläget.
Skalan är svår att ignorera: “Kina tillverkar cirka 80 % av världens solpaneler,” liksom “70 % av elbilar och 75 % av batterier.” På innovationssidan, “Kinas andel av globala patent inom ren energi ligger på omkring 75 %,” och spelplanen premierar konsolidering där “Endast ‘de starkaste aktörerna överlever’.” Efter att ha sett hyperautomatiserade produktionslinjer drog flera samma slutsats: “att komma ikapp det är utsiktslöst: det kommer inte att hända.”
Samtidigt saknar de intervjuade venture capitalists mandat att investera direkt i Kina och kommer undvika att allokera kapital till västerländska startups som inte mäter sig med kinesiska konkurrenter. Slutsatsen blir att samarbeta där skalan redan finns: “if you want to build something like a Northvolt in Europe, you should invite these guys over and do it with them.”
Kommentar: “Sedan jag var liten har jag återkommit till Kina och följt hur snabbt allt förändras. Det bekräftar min bild, vi behöver utgå från våra common grounds och skapa samarbeten som driver framtida tillväxt, med ett mer pragmatiskt och mindre ideologiskt synsätt som kompass.”